Stefans musik
Texter till alla visor i häftet "Visor i Bohuslän", utgivet av Utbildningsradion
LÖRDAGSVISAN
1. Nu har ja tagit leja
hos Anders Jöns i Skövlinge
å nu så kan ja säja
hurdant de stället e.
För mat å stat de har vi
som e riktigt bra
å fläsk å flott varenda da.
Så blir ja fälla gla för de!
2. När lördagskvällen kommer
å ja till handelsboden går
att köpa karameller
å ett fantasikort,
då stoppar, proppar handels-
fröken utan prut
din dose full med Ljunglöfs snus.
Så blir du fälla gla för de!
3. Så tager ja i fickan
å hittar där en blyertsstump
å skriver så till flickan
i kvällens sena stund.
Kom söta, möt mej
bakom våran ladugårdsknut
så ska du få en karamellastrut.
Så blir du fälla gla för de!
4. Men om du ej e trogen
uti din varma käderlek
så går ja ner på logen
å skaffar mej ett rep.
Sen hänger, dänger, dinglar ja
både natt å da.
Å skulle repet då gå av
så blir du fälla gla för de!
/Efter Hilding Andersson och Anders Simonsson, Strömmen, Malö, Bohuslän/
ANNA-KAJSA
1. Anna Kajsa, Anna Kajsa, varför dansar du så?
Ja kan'te hjälpa't, ja kan'te hjälpa't,
ja har så ont i min tå!
/:Varför dansar du så?
Ja har så ont i min tå!:/
2. Kransa Kalle, Kransa Kalle, varför valsar du så?
Ja e då tvungen, ja e då tvungen,
för jag har ont i en tå!
/:Varför valsar du så?
Ja har så ont i en tå!:/
/Efter Ludvig Johansson, Norra Grundsund, Bohuslän/
CHOKELA Å BULLAR
1. Du ska få chokela å du ska få bullar
Du ska få ligga på armen å rulla
Du ska få följa me till kinematografen
Du ska få följa med till Strömstad på bal
Raj dadi ra dadi dadi dadi rajda
Ra dadi ra dadi da dadi rajda
Raj dadi ra dadi dadi dadi rajda
Ra dadi ra dadi rajdaj da
2. Du ska få sockertöj å du ska få lade
Du ska få ligga på stora, tjocka mage
Du ska få följa me till Strömstad å bade
Du ska få följa med på kinematobläng
/Efter Ida Bergstedt, Göteborg/
JÄ BESSLA SVARTEN
1. Jä bessla Svarten, jä for iväj.
Jä har en häst sûm tål lonken.
En slank mä pängar ja tog mä mäj
å madsäckstina å donken.
Ja allri glömmer jä denne fäla
å va ett männeske här i väla
ska slide ont.
2. På martnasafta jä kom te stan,
te dess va engenteng falit.
En gris jä hannla på feskeplan,
å dä geck nåck så försvalit.
Men sinna ble dä ett falit hûttel,
tess jä feck fyllt både donk å buttel
å Petter mä.
3. Jä träffa kännengar, ja dä va Hans
på mon å Jonas på skoven.
Dä bar iväj mä uss sûm en dans
i go mans ti ner te krouen.
Där drack ve halvar, just ente stärke,
men därte kan en nåck lägge märke,
att mängda drar.
4. Jä houar nåck hûr ve drack å söb,
tess minnet böjna å svartna.
Jä va så gla åd mett goe köb
å åd min rolie martna.
Men sinna har jä ej minste houen
hur hûlles jä kom mäj ud ur krouen
å ner på stan.
5. Jä vakna te, jä ved inte när,
dä va ve tränhanlarns bögge,
å sum jä mådde, ja sämre mår
nåck ente själve den stögge.
Te stå på bena jä mest förmaua
å nära ve mäj sto en å fraua
um jä va full.
6. "Jä ä ente full, jä ä bare syg",
sa jä, "la bli å kum när mäj."
"Å vänta du, du ska nåck bli myg,
din fyllhund", svarte den där mäj.
Å han feck hjälp å te fenka bar mäj,
å ska te tal umet hûll de kvar mäj
tess näste da.
7. Dä ä rene sanneng å enga dekt
att mäj mä stämning dûm väckte,
å atte jä feck betal plekt
för dä de tog mäj på häkte.
Ja, har i hört på så rese skamma,
å grisen hade den snåle ramma
å donke mä.
8. Jä va så lessen när hem jä for,
för hemma vänta dä värsta:
Mett gamle rivjärn ho skreg å svor.
En kunne hört na te Härrsta.
Å allri mer får en nôa lisa,
för sôttne trôll sjonger samme visa
tess domeda.
/Text: Christen Olsson, Mellby, Bro socken, Stångenäset, Bohuslän/
HÄR SKA I SE GO VÄNNER
1. Här ska I se go vänner
en livader maskin som jämt ä full mä grin.
Jämt ä han ute å ränner
men ja ä lika gla för de.
För ja har tjänat dräng
hos nämndeman i Äng,
ja tjänat där sen artonhundrasjuttiofem,
å prästbetyg ja har
som en rejäler kar,
å en å sjuttiofem på banken.
- För tjohej, tro mej!
Den flickan som tar mej
hon aldrig ångrar sej.
Fråg blott Charlotte
som tjänat ner hos Pär i Mellangårn.
2. För har ni stuns på er flickor,
så får ni följa mä till byn å svänga om.
I bena blir ni så kvicker
när Pelle tager till klaveret.
Han dansar spaderkatt,
å ler emot sin skatt.
Å svingar sej uti franschäsen.
Sedan går de ut
bak en stuguknut
där får nog flickan sej en släter.
3. För om hon heter Johanna,
å tjock å feter eller smaler.
Ja de gör nästan de samma
bara vi får plats i sänga.
För sänga den ä smal,
å botten den ä skral,
å den e sedan artonhundrasjuttital.
Men va gör Pelle de,
huvesaken e
att vi kan ha de livat.
/Efter Ivar Bladh, Bokenäs, Bohuslän/
SKOMAKAREN MED SIN SMÖRJIGA TRUT
1. Skomakaren med sin smörjiga trut,
dessvärre han smörjer, dessvärre ser han ut.
Så biter han läderet
å grinar uti väderet.
- För bomelia bom, å flicka lilla kom,
kom ska du få de roliga som vi har talat om! -
2. Skräddaren med sin nål å sin sax,
å allt de han drider, de kokar han till vax.
Han hoppar å han dansar,
han svänger å han svansar.
3. Snickaren med sin hövel, så rätt
han springer i gålarna å hövlar så slätt.
Han drider å han hövlar.
De trillar i hans stövlar.
4. Smeden som står uti smedja å smir,
så skinnbyxorna där bak, de båd knarrar å gnir.
Han smir så de futtar.
Han drider så de luktar.
5. Bonden allt med sina mulliga skor,
han plöjer å han harvar, har reder sin jord.
Å får han ingen näring,
så klappar han sin käring.
6. Å prästegårdspigor i prästegårdskök,
de skurar å de fejar i damm å i rök.
Å då de inte skurar
går de att pojkar lura.
- För bomelia bom, å flicka lilla kom,
kom ska du få de roliga som vi har talat om! -
/Efter Olaus Olsson, Valla, Tjörn, Bohuslän/
TJERNE SÔPPA
1. Tjerne sôppa var farli lida
sôm Tjerne van var de lige vida,
å klimparne de var möcke små
å kött å fläsk så ej utå.
2. Knut i Lirås kom i siste timmen
å han feck setta på sobelimmen.
Han feck sôppa å inge ske,
å därför ble han se illa ve.
/Efter Olaus Olsson, Valla, Tjörn, Bohuslän/
/Tjerne van = en insjö vid gården Tjerne på Tjörn
sobilim = sopkvast/
JON I HAMMAR
Jon i Hammar, Bernt i Tångeröd, Per i Kleva och Båströms Karl,
tre mark för en skrapa, tio daler för en skäppa korn,
åtta styver för en fiskare som står i salterit och gapar.
/Efter Olaus Olsson, Valla, Tjörn, Bohuslän/
KRÅKVISAN
1. Bonden han gångar sig åt Dalieskog,
sjung hejandelia hoppsan, åt dalieskog.
Där fick han då höra var kråkan hon gol.
Sjung hejandelia hoppsan, var kråkan hon gol.
2. Där lade bonden sig neder på knä.
Så sköt han den kråkan i högsta trä.
3. Av fjädrarna täckte han alla sina hus.
Av talgen där fick han de hundra par ljus.
4. Av huden där fick han de tolv par skor,
förutan det paret han skänkte sin mor.
5. Å köttet han salta i tunnor och kar,
förutan den biten han skänkte sin far.
6. Av tarmarna fick han båd linor och rep,
å klorna han nytta dyngegrep.
7. Av strupen han fick sig en skrålande lur.
Han skråla långt värre än biskopens tjur.
8. Av näbbet där fick han en tunnetapp,
å huvet det blev till en kyrkeknapp.
9. Av skrovet där fick han ett gångande skepp,
det bästa skepp som på böljan gick.
10. Den kråkan blev nytting till mången god ting,
å ändan han nytta till vigselring.
11. Ja, sjung nu den visan vem helst som vill,
sjung hejandelia hoppsan, vem helst som vill.
Tag intet ifrån, men lägg hellre till,
sjung hejandelia hoppsan, lägg hellre till.
/Efter Josefina Tapper, Flateby, Harestad, Bohuslän/
TAR DU DEJ EN UNGER TÖS
1. Tar du dej en unger tös,
så får du huset fullt med barn,
å alla ropar bröe,
ja alla ropar brö.
Dom får du spise och föe.
De har du för din nöe.
Så akte dej, akte dej, akte dej,
akte dej, akte dej väl för dom!
2. Tar du dej en gammal käring,
som inga tänder har,
ej heller några får,
ej heller några får.
Dom sitter i spisen och raker
med sine lange staker,
så akte dej, akte dej, akte dej,
akte dej, akte dej väl för dom!
/Efter Olaus Olsson, Valla, Tjörn, Bohuslän/
MELLBUM
1. När som Mellbum uti kriget skulle draga,
millitamtamtå millifalialej.
När som Mellbum uti kriget skulle draga,
han hade fyrahundrade man.
Hade han fyrahundrade man?
Jaa!
Han hade fyrahundrade man.
2. Den förste bar hans kappa,
millitamtamtå millifalialej.
Den förste bar hans kappa
och den andre bar hans hatt.
Och den andre bar hans hatt?
Jaa!
Den andre bar hans hatt.
3. Den tredje bar hans värja,
millitamtamtå millifalialej.
Den tredje bar hans värja
och den fjärde bar alls ingenting.
Och den fjärde bar alls ingenting?
Näej!
Den fjärde bar alls ingenting.
4. För kommer jag inte till påska,
millitamtamtå millifalialej.
å kommer jag inte till påska,
så kommer jag trefaldihetsdan.
Kommer du trefaldihetsdan?
Jaa!
Jag kommer trefaldihetsdan.
5. Trefaldihetsdan var inne,
millitamtamtå millifalialej.
Trefaldihetsdan var inne,
men Mellbum han kom inte hem.
Kom inte Mellbum hem?
Näej!
För Mellbum han kom inte hem.
6. För nu är Mellbum döder,
millitamtamtå millifalialej.
För nu är Mellbum döder,
han är lagder i ett skrinn.
Är han lagder i ett skrinn?
Jaa!
Han är lagder i ett skrinn.
/Efter Ida Bergstedt, Göteborg/
BRAMRÅVISAN
1. Sex år det har förflutit sen jag lämnade mitt land,
och den dejeliga jungfrun, den sköna, som försvann.
Det står skyhöga fjällar under himmelen den blå
och det grönskar i vårt fädernesland.
2. En afton då vi segla för en akterlig vind
se då kommer där ett skepp med en god bidevind.
Ja, förut i galjonen stod en jungfru, hon var skön.
Ja, hon likna allra dejeligaste mön.
3. Jag skådade denna flickan med förtjusande behag,
mina ögon de tjustes för vartendaste drag.
Jag henne kan ej glömma om det kosta skall mitt liv.
Jag ville se, jag ville se henne blott.
4. Så kastar jag mig neder uti böljorna blå,
för att ombord på skeppet det nu inkomma då.
Det lyckades mig fast uti fallrepstrappan få
och ombord uppå skeppet komma så.
5. Så fråga de mig: "Varifrån kommer du?"
"Jo, jag kommer ifrån böljorna och upptages nu.
Ja, jag föll ned från bramrån då seglen gjordes fast
och jag störtade i vågorna med hast."
6. Kaptenen som mig räddade han sade till mig så:
"Du raske yngling månde med oss på skeppet gå."
Och jag blev glad i hågen, den sköna hon var där,
hon var redarens dotter så kär.
7. Men stormen bröt loss och vårt skepp slogs i kras
ibland spillror och lik höllo hajarna kalas.
Men jag räddade den sköna, hon slöt mig i min famn,
och så kärleksfullt hon viskade mitt namn.
8. Och landet jag då nådde med min börda så skön
och hon till hemmet följde och kärlek blev min lön.
Nu är hon min maka och nu aldrig mer
skall från bramrån i sjön jag dimpa ner.
/Efter Herman J. Ahlstedt, Bohus-Malmön, Bohuslän/
NU HAR JAG ÖVERGETT ATT SUPA BRÄNNVIN
1. Nu har jag övergett att supa brännvin,
nu har jag övergett att spela kort.
Ty jag har dansat med en vacker flicka,
de va de roligaste som jag gjort.
2. Men huru skall jag till den vännen komma,
jag sällan åker, rider eller går.
Jo, jag får vänta till den ljuva sommaren,
då skall jag segla över böljan blå.
3. Jag hissa skall mina segel vita
å fara över till ett annat land.
Där hemma sitter hon med kinder bleka
å har en annan uti sin famn.
4. Men hur du vrider dig å hur du vänder dig,
så laga att du har en trogen vän.
Ty snart förgår dina unga dagar,
de komma aldrig, aldrig mer igen.
/Efter Lena Larssson, Ytterby, Bohuslän/
EN SJÖMAN PROMENERADE
1. En sjöman promenerade
uti en lund så grön, ja ja.
Där mötte han en flicka
så fager och så skön.
- Tjo, tjo hej tralalalalalala,
så fager och så skön. -
2. Vill du med mig trolova dig
och bli min fästemö, ja ja.
Så ska vi plocka fikonlöv
och bädda oss en sång.
3. Och sängen blev strax bäddad
och blommor ströddes däri, ja ja.
Sen vilade dom tillsammans
som äkta skulle bli.
4. Om morgonen när de vaknade
det blåste en förlig vind, ja ja,
och blommorna var borta
på sköna jungfruns kind.
5. Då började hon att gråta.
Hon grät så bitterligt, ja ja.
"Nu får jag detta ångra
i all' min levnadsdar."
6. Kaptenen går på stranden
och hivar det ankaret upp, ja ja,
men ensam med sin smärta
står jungfrun kvar på strand.
7. Och den må ha ett hjärta,
som är av hårdan sten, ja ja,
som lämna kan sin flicka
i världen så allen.
- Tjo, tjo hej tralalalalalala,
så fager och så skön. -
/Efter Hilding Andersson och Anders Simonsson, Strömmen, Malö, Bohuslän/
BLAND BOHUSLÄNS HOLMAR OCH SKÄR
1. Bland Bohusläns holmar och skär
och klippiga stränderna där,
till alla små hyddor och tjäll
jag bjuder ett hjärtligt farväl
2. Jag ville av hjärta så gärna
taga avsked av vänaste tärna,
en blåögder Venus i nord,
vars like ej finns på vår jord
3. Hon var mild, hon var ädel och god,
men min feghet, det fattades mod
att med min kärlek till henne framgå,
för jag trodde hon skulle den försmå
4. Jag har älskat så troget och ömt
och om lycka och sällhet jag drömt,
men den drömmen den varade kort
och min lycka i sorg flydde bort
5. En annan tog till sig min skatt
I min själ blev det mörkaste natt
och mitt hjärta det led utav kval,
för hon var ju mitt livs ideal
6. Farväl också du fosterland,
farväl alla vänner på strand
Farväl, lilla vännen så kär,
Gud vet om råkas mer här
7. Jag far ut på det brusande hav,
där så mången sjöman fått sin grav
Kanske blir det nu även för mig,
men i döden jag tänker på dig
8. O, jag ryser, när jag tänker däruppå,
att i brudsäng med Rana få gå,
och med obesvarad kärlek få dö,
tas i famn av den blåvita mö
9. Men om det nu så skulle hända,
kanske då du en tanke vill sända
till den fridlyste sjömannens grav,
där hans livsfarkost har gått i kvav
10. Min visa jag slutar så här
Vill ni veta vad namn som jag bär,
Mitt namn uppå sjö och på land
är Simon Olinius Strand
/Efter Ivar Bladh, Bokenäs, Bohuslän/
PÅLEVISA
Här går ettan, här går tvåan, här går trean, fyran kommer och femman slår.
Här går sexan, här går sjuan, här går åttan, nian kommer och tian slår.
Upp igen och bättre kläm! Här går tretton, fjorton kommer och femton slår.
Här går sexton, här går sjutton, här går arton, nitton kommer och tjugo står.
/Efter Anders Carlsson, Ytterby, Bohuslän/
BAXARVISA
Hå, nu kommer han, åhå
Hå, han kommer villigt, hå
Hå, sätt etter där, åhå
Hå, nu kommer han, åjå
/Efter Anders Carlsson, Ytterby, Bohuslän/
STENHUGGAREVISA FRÅN MALMÖN
1. På västra Sverige finnes en ö, så grå och kal,
och träd där inga finnes, där är blott berg och dal
Den ön, den heter Malmön, som mången känner till
Den borde heta slavön, det döper jag den till
2. Stenhuggeri här varit i många långa år
Man mycket sten har tagit, dock mera återstår
Här bolagen blir rika på guld mer dag för dag
Ack, vad det olika på rikeman och slav
3. Här fiskar'n förr var ensam att bygga och att bo
Då fanns här inga bergsmän, som slog sig ned i ro
Men tiderna ombytas här liksom överallt
Nu bergen sönderbrytas, de får en ny gestalt
4. Så mången rasker yngling i bergen måste gno
allt ifrån dagens gryning det gives ingen ro
När sedan kapitalet tatt all hans arbetskraft,
kanske till fattighuset blir vad han får till tack
5. Arbetare här finnes på Malmön uti mängd
På matsalen de tränges kring bordets bredd och längd
och mat det finns för alla, som varje månadsdag
gör klart hos marketören med pluringar i rad
6. Men kortleken här spelar en ganska viktig roll
Den våra pengar delar, så de blir likt med noll
Man blir på livet ledsen, när pengarna tar slut,
då får man gå från spelet att slå till mynt på nytt
7. Arbetare här finnes av mångahanda slag
Ja, här skall även finnas ett litet rallarlag
En järnväg skall här byggas tvärs över hela ön
från stallens lastebrygga till andra sidan sjön
8. På Malmön finnes flickor, fastän de äro få
Dock en och ann' stenhuggare med dem kan sätta bo
Se'n felar det ju endast att kôrkan ge en slant,
så är han gott upptagen av hennes svarta pamp
9. Ja, skall vi nämna kôrka och präst som vi skall fö',
här är ju stor gudsfruktan uppå vår lilla ö
Men för att skörda himlen, man måste giva skatt
till välgödda prelaten för svamlet han bestatt
10. Här finnes också många, som ej på dogmer tor
Man söker lyckan fånga på jord, som vi bebor
Med stenarbetarverktyg man grejar år från år
i bergets hårda schakter, tills kronan den blir vår
11. Nu skall jag något nämna om planen, där jag står
Man skall utvinna pengar av stenblocken man får
Ej sällan äro dessa av underhaltig art
På uträkningen går detta, det ser man ganska snart
12. Om stenhuggar'n ej tjänar så mycket som till mat,
det basen ej generar, han har sin dryga stat
Kan han blott brottet klara med mycket folk på plan,
så blir han gunstligt hyllad utav sin principal
/Efter Haral Algottsson, Bohus-Malmön, Bohuslän. Troligen skriven år 1907/
BRÅTEVISA
Det var en gång, jag var uti marken och gick,
så fick jag höra att det ramla'
Men inte blev jag rädd för den skrämseln jag fick,
när det uti bergena skramla
Kamraten mig följde, han sa: "Vad var de'?
Hundra trumslagare tror jag det e'
eller också ett nytt regemente!"
"Din galne stolle!" Till honom jag sa
"Vet du ej den tiden på året,
då varje bondhustru sitt lin brådat har,
den tid ullen klippes av fåren?"
Ja, våra granntöser, båd' stora och små,
de fäktar och bråtar så gott de förmå,
för de ska få spinna för året
Ja, ingenting vej jag som växer och gror
så illa som linet det plågas
Det piskas med träslagna väldiga tag
och dras genom hettsamer låga
Det hugges och vräkes med ivriga slag
och dras genom järntinner efter behag,
det fina och grova åtskilja
Sen bliver det uppå spinnrock lagt,
belagt med en ända vi nocken
Sen dras det upp genom fingrarnes topp
av flickan som trör spinnerocken,
som trampar det hjule, som trinsar så trint,
att tråden den bliver båd' tvinnad och fin
och sen uppå härveträt lagder
Sen lägges det uti aska och lut
och kokas så häftigt vid elden
Sen bäres det uti markerna ut
av flickan, som sköljer't vid älven
Ja, linet, det ska möet genom gå,
att ingen det uttolka kan eller tro,
till alla människors nytta
Sen bliver det uppå garnvindan lagt
och uti små knortor det nystas
och sedan på varpornas gångeligång
och sen genom vävskeden ruskas
och sen uppå speltrocken, rullerilull
Var spole han dansar, trintrulleritrull,
och sen slås den in med skedlaget
Sen bliver det uppå vävreven tatt
och ut på en backe att blekas
och sen så stickas med nål och med tråd
att sedan av människor slitas
Ja, linet, det är en förträffliger växt
Det duger till skjorta, till byxor och väst,
till rikes som fattiges nytta
I år så har linet växt härligt och skönt,
så väl som alla slags gröda
I år må man glädjas båd' gammal och ung,
det blir båd' till kläder och föda
När linet blir slitet, slängs det i en vrå,
att lumpsamlarn sedan då kan det få,
och sen görs det papper av linet
/Efter Olaus Olsson, Valla, Tjörn Text trol. av Christen i Mellby/
YSTEVISA
Ack, så roligt om sommaren,
när mjölkekora går i bede
För då får tösera si jul igen
På kaffe dricker de sje fede
För mjölkebyttan å ostekar,
de går tillsammans varenda da,
så länge mjölkebedet varar
Den som de första ystkalaset gör,
den bör ju vara bland de rike
Så går hon bort till grannkvinnan sin,
där finner hon strax sin like
"Kan du låta mej få mjölken din?
Så ska du strax få mjölken min,
de första ystkalas du vill göre!"
"Ja, mjölken min ska du visst få,
därför behöver du ej sörja
För länge har ja gått å grunnat på,
att en av oss skulle börja
För du må lide på jä e ente knas,
för jej kan göre mej ett ystkalas,
det första ystkalas gör jä"
"Å stackars mej, min gamle man,
för daglig får jä sidde hemma
å möle potäter å drecke vanna
De har ja för mi uschle kvinna
Då barna gråter uti mitt hus,
ja, då går kärengera i rus å dus
å sladder för me sine gommer
Ja, bättre va, inga kua ha
å släppa kärrenga på änga
Ja, då va en kär ifrå möt beschvär
å slapp å ha'na i sänga
Di dajde deddeldi, dajdi dajdi da,
di dajde deddeldi, dajdi dajdi da,
di dajde deddeldi, dajdi da da
/Efter Martin Martinsson, Orust, Bohuslän/
DET VAR EN JÄNTA
/:De va e jänta, ho lå å vänta,
å vänta gjorde ho på gutten sin å sin:/
Å då ho då förnam att inte gutten kom,
så va ho inte sen att vända sej om
Å de kan kvitta, mi arma flicka,
te lördagskvällen kommer en ann igen
/Vispolska efter Niklas Larsson, Svarteborg, Bohuslän/
ENTE FINNS DE NÔN PÅ DENNA JOLA
Å ente finns de nôn på denna jola,
som har e fästemö så grann sôm ja
Å skiner gör ho sôm blanke sola
å gla å livad varenda da
Ho sköter om både hus å lagård,
ho pysslar om både folk å fä
Å aldri hôppar ho över haggårn
te andra pôjkar, de lôvvar jä
/Efter Martin Johansson "Martin på skogen", Kungsviken, Orust, Bohuslän/
/haggård = gärdsgård/
VEM ÄR SOM KLAPPAR PÅ MIN DÖRR
Vem är som klappar på min dörr sen klockan elva slagen?
- Hå hå hå, nå nå nå, sen klockan elva slagen -
Vem är det som om natten går och ej om ljusan dagen?
- Hå hå hå, nå nå nå, och ej om ljusan dagen? -
Om du uppå min dörr slår upp, jag uppå far min väcker
Han lägger på din rygg att slå, så långt karbasen räcker
Ett uppriktigt frieri skall man om dagen bruka
för den som går om nattetid, han har en annan sjuka
Aldrig har gjort en gosse gott, ej heller skall jag göra
för den som gör en gosse gott, ja han var värd å tjära
Ja, tjäre han först å beke han sen å lägg'en sen i fjära
å t'an i armen, släng'en ut å spänne han i röva
/Efter Olaus Olsson, Valla, Tjörn, Bohuslän/
/beke = becka, gnida in med beck/
JAG GICK MIG UT EN MIDSOMMARNATT eller LILLE JON
Jä geck mej ut e missommernatt
- Ti radi radi radi radi rej -
Då feck ja ta på töseras patt
- Ti radi radi rej -
Då lekte ja me jäntera så
att ja feck te tingshuse gå
Domarn slog opp si store långe bok,
frågte mej va många ungar ja hade gjort
Inte kan ja svara på de just nu,
om de va trettiofyra eller förtisju
Så tog di mej å la mej över en krack
Då må I tru, ja va inte frack
Så hängte di mej i spöpålen opp
Spöa di opp min horefulla kropp
Nu har ja sjungit den visan te slut
Skramla ihop å gi mej te en sub!
/Vispolska efter August Andersson, Svarteborg, Bohuslän/
/krack=träställning, frack=stursk, fräck/
NU TYSTNAT HAR DEN LJUVELIGA SÅNGEN
Nu tystnat har den ljuveliga sången,
som jag hörde så ofta bland fåglars röst
Nu saknar jag de ljuveliga orden,
som du talade och sade mitt hjärta till tröst
Ingen glädje för mitt hjärta,
ingen lisa för min smärta,
ty ny ser jag din kärlek är förbi
Du har låtit den kärlek få försvinna,
liksom molnen de försvinna uppå himmelen den blå
Den har låtit mitt hjärta förnimma,
att det var din fulla mening att du skulle mig försmå
För så många gossar hala,
och så söta och de tala
och jag vet, att de svika dock mig
Sök dig en vän ibland de rike,
de har penningar att överskyla tusende fel
Där finner du med säkerhet din like,
bland de fattiga flickor vill du ej hava del
Men se alla rikedomar
vill jag likna vid en blomma,
som om aftonen vissnar omkull
/Efter Anders Carlsson, Ytterby, Bohuslän/
TJÖRNVISAN eller SOM STJÄRNOR SMÅ
/:Sôm stjerner små
på hemla blå,
de para sej par om par. Tjo!:/
- Så gör du å jä min vän,
fadde radde ruttan skärleken
emellan dej å mej -
/:Sôm skyer små
på hemla gå,
de packe sej ihop.Tjo!:/
/:Sôm bäckar små
i jola gå
igenom ljuvan dal. Tjo!:/
/Efter Karin Bergström, Henån, Orust, Bohuslän/
BRÖLLOPSMARSCH FRÅN ORUST
/:De va fir å tjue fioler å ale i e ra:/
De va fille å dubbelfill å fill
Detta va ve Hubbrisdal, därför har vi denne da
ale lustigt te behau
/:De va fir å tjue pibare å ale i e ra:/
De va pippi å pib å de va dubbelpib å pib
å de va fille å dubbelfill å fill
Detta va ve Hubbrisdal, därför har vi denne da
ale lustigt te behau
/:De va fir å tjue tambuar å ale i e ra:/
De va tamtam å tu å de va dubbeltam å tu
De va pippi å pib å de va dubbelpib å pib
å de va fille å dubbelfill å fill
Detta va ve Hubbrisdal, därför har vi denne da
ale lustigt te behau
/:De va fir å tjue holländare å ale i e ra:/
De va Anton förvaltarn å kongen udå Pryssen
De va tamtam å tu å de va dubbeltam å tu
De va pippi å pib å de va dubbelpib å pib
å de va fille å dubbelfill å fill
Detta va ve Hubbrisdal, därför har vi denne da
ale lustigt te behau
/:De va fir å tjue kärringar å ale i e ra:/
De va spritti å spratt å de va dubbelspritt å sprattt
De va Anton förvaltarn å kongen udå Pryssen
De va tamtam å tu å de va dubbeltam å tu
De va pippi å pib å de va dubbelpib å pib
å de va fille å dubbelfill å fill
Detta va ve Hubbrisdal, därför har vi denne da
ale lustigt te behau
/Efter Martin Martinsson, Orust, Bohuslän/
SKÄNKLÅT FRÅN SVARTEBORG eller STEKTA HARAR GÖDDA SVIN
Ja, nu gungar tiljan under foten,
spara inte skon, slå i maten!
Stekta harar, gödda svin,
och kyckling, sill och brännevin
på bordet är
Var god stig in!
/Efter Albert Fossum, Dingle, Bohuslän/
GRÖTLÅTEN
Rätt nu kommer gröden in,
ja, rätt nu kommer gröden in
med socker å kannel å pebbare på
Å vill du inte ha'na så få du lå'an stå
å smör mitt uppi så de flyder
/Efter Niklas Larsson, Svarteborg, Bohuslän/
KÄRE SPELMAN
Käre spelman, spel mej opp en drill, sa'n
Nu är ja kommen å dansa vill, sa'n
/:Är inte kaffet färdigt? Slå nu flöten (brännvin) i
å sätt kopparna på rad, sa'n:/
/Efter Olaus Olsson, Valla, Tjörn, Bohuslän/
BRÖLLOPET I FLÄNGA
Petter Johansson i Flänga skulle gifta bort sin tös
De va ett släp å ett fläng, som om Hin hade vart lös
Te bröllopet va bjudna alla grannarna i byn,
båd kärringar och gubbar, kors för tusan en sån syn!
Först kom Per på Sann me en hund i band,
sen kom kärringa i Västgård me galoschera i hand
Å sen kom Larssons Knut i en lång syrtut
För brudparet sköt han en sjudundrande salut
Å te å börja me så feck dom sej en stor å redi besk,
å sen så feck dom bita i ett stöcke grisafläsk
De va sup å smörgåsbord me skinka, kôrv å ost
å gubbarna, dom skålade me socknens prost
De va stuvad kål, de va får i kål,
de va stenkol å blomkål å så mycke alkohol
å de va dynamit, de va dundersprit
å var dom hade fått de från, de hör ju inte hit
De va kalvkotlett med lingonmos å ärter, lök å dill
å skinka, gädda, ansjovis å rökt å inlagd sill
De va revbensspjäll å tuppgelé å kycklingfrikassé
å Anna-Karins höna på ett fat breve
Ja, där åt och dracks, de va inkokt lax,
de va lammstekar, så man behövt båd gaffel, kniv å sax
De var fruktgelé, de va blomaske
å glassen va så kall, att alla munnar drogs på sne
Å när dom hade slutat, så begynte dom på nytt
att ösa i sej sillsallad, rabarberkräm å pytt
Å fast brudgummen, han skålade, va bruden ändå nöjd
Hon drömde blott om äktenskapets ljuva fröjd
Hon hade god aptit, hon bar en slöja vit
å en sidenklänning skinande så blank som antracit
Hon hade lingonkrans å en silkesfrans,
som guppade å slängde på'na bak liksom en svans
Så tog Österman från väggen ner en stråke me fiol
å genast va de fart å fläng på byxor å på kjol
De va gammalvals å hambo, polka, schottis, spaderkatt
å de va lögn att kärringarna stilla satt
Dom sjöng hej å hopp, de gick i vilt galopp,
sen hissade dom bruden, så man såg'na ända opp
å på sin bröllopsnatt, klädd i vit kravatt,
låg brudgummen å snarka i galoscher å i hatt
/Efter Ivar Bladh, Bokenäs, Bohuslän/
/blomaske=blancmangé/
SPELEMANNEN DEN HAR VI KALLAT eller SKÄNKLÅT TILL SPELMAN
Spelemannen, den har vi kallat,
för han ska roa oss allesamman
med sina strängar och sin fiol
och sexton skilling för var person
Men sexton skilling är alltför lite,
för sina strängar han sönderslite (sönderslitit)
Nej, tjugofyra det bör han ha,
så roar han oss till ljusan dag
Tack å tack, de ska han ha
för denna skänkta gåva
En vacker fästemö, de ska han ha.
så sant som jag får råda
/Efter Lena Larsson, Ytterby, Bohuslän/
GUBBEN OCH KÄRINGEN LADE PÅ RÅ eller TRÄTAN
Gubben å kärringa lade på rå
å talte om nytt å gammalt:
"Inte vet ja, om du va mö,
den gång vi kommo tillsammans"
"Å va ja inte mö, så gott som ja kan,
ja va så go mö, som du va man
- Välom, välom, båd kone å man
Den kone ja aldrig förglömma kan -
Å gubben han gick åt skogen en dag,
skulle skära de käpparna vita
Å kärringa gav sej den håle uppå,
han skulle dem själv få slita
Å när han kom hem, kom slagsmålt igång,
så att käppeflisor med väggarna sång
Å trätorna stodo i dagarna tre
men ändå så blev det värre
Å gubben, han måtte gråta å be
å kalla sin gumma herre
Ja, gubben, han måtte båd gråta å be:
"Å, kära min hustru, var inte så le"
/Efter Olaus Olsson, Valla, Tjörn, Bohuslän/
PER OLAS LARS
Per Olas Lars i Björkanäs fått far sins gårl i arv,
sen Ola trillat undan ifrån redskap, plog å harv
Å Lars, han börja grunna att när det le åt vårn
behövde han ett kvinnfolk, som hjälpte te på gårn
Så gick han ner te åa, fastän de kändes svårt
å tvätta sej i syna å kamma orning hårt
Å stövlane han smörja mä tran å bockatalg
å ställde dom å torka ve spisen i en balj
Sen tog han söndagsskjorta mä linnekragen på,
för sedan Ola jordades, den gamla ej vart å
Å bôxer, rock av vadmal å väst av silkestyg
å Olas gamla kôrkehatt ble Lars som splitter ny
Sen gånga han den väjen te Lars i Fåglavik,
för där e ena grebba, som ä bå grann å rik
Å åttahundra daler de vet ja att ho har
å klänningar å schalar å hôsser flere par
Ho städa kan å sköta folk å fä
å ysta, kärna, mjölka å valle kora mä
Å Lars, han bara grunna på väjen där han gick,
om han bara Larses Britta te gålakvinna fick
Å när han kom te Fåglavik, han bjuddes på en gök
å Brita sto bak dörra å lurte i sitt kök
Å Lars var för affären å de var Britta mä,
för både Lars å Britta, de äjde jol å fä
Å så ble Lars å Britta mä tiden äkta par,
men Lars va inte nöjd eller gla på flera dar
Å ständigt va han butter å aldri va han gla
å allt va Britta gjorde, så va de inte bra
Men Lars fick inte länge sin fromma Britta ha
Ho dronkna ner i åa en mickelsmässeda
Ho skulle ju ta reda på en sö, som kommit bort
Ho fick'en ner i åa, men fäla den ble kort
För sön ville ej stå stilla, han ville ju bli fri,
å så kantra eka å bägge ramla i
Å Lars, han grät å sa: "De blir mej e sorg te dön
De gick väl an mä Britta, men de va vär mä sön"
/Efter Rut Andersson, Bokenäs, Bohuslän/
/hôsser=strumpor, sö=får/
HÖR DU FLECKA LILLA
Å hör du flecka lella va jag råder dej,
om du ärnar dej att gifta!
Då ska du se efter, vem du ger din hand,
innan du ditt hjärta delar
/:Kommer du te ont, så kommer du te tid
Kommer du te brö, så blir du löckeli!
Mangen säger så, bar ja man kan få,
frågar jäj ej mera etter:/
/Efter Niklas Larsson, Svarteborg, Bohuslän/
JAG SKALL SJUNGA EN SÅNG
Jag skall sjunga en sång, men den blir inte lång,
om en änka, som hade fyra männer
Och som vår Herre till sig tog
och med frid till himlen drog,
för att de skulle skiljas från henne
Ja, den förste dog av sorg, jag han dog i Göteborg,
där som är så förskräckeligt att vara
Aldrig fick han någon mat,
knivar, gafflar eller fat
Stackars man, som fick sådant erfara
Och den andre ock en dag dog så ynkeligt av slag,
ja, han dog av sin hustrus bägge händer
Hon bulta' så bastant
och så gick det så galant,
att han aldrig mer till henne återvände
Men den tredje som en björn, stor och stark, men tog törn,
ja, hans levnad var alltför eländig
Aldrig fick han någon frid
varken dag eller tid,
aldrig fick han sova ordentligt
Men den fjärde han var klok, likt den lärde vid sin bok
Han var lik den försiktige skräddar'n
Fjorton da'r från bröllopet stod
la han sig själver ner och dog
Han var rädd, det var döden som rädda'n
Och I ynglingar och män, som gå ogifta än,
tagen lärdom av detta elände
Gift er aldrig något smul,
varken sommar eller jul,
för det tar en förskräckeligen ände
/Efter Hilding Andersson och Anders Simonsson, Strömmen, Malö, Bohuslän/
MOR BRITTA OCH MAGISTERN
(talas:) God dag, mor Britta!
/:Godda, godda, godda, herr magistern,
- Vyssela, vyssela, vyssela vej -:/
(talas:) Har mor Britta far hemma?
Far är på åkern å sätter potäter
(talas:) Tror mor Britta att far har en säck att låna mej?
Nock hade han en, men den tog han mä sej
(talas:) Har mor Britta litet vatten jag kan få dricka?
Skopa, ho hänger där borte på vägga
(talas:) Har mor Britta ett glas jag kan få dricka ur?
Nock hade jag ett men de slog ongane sönder
(talas:) Ja, de var värst så många barn mor Britta har. Hur många är dom?
Ja har bara tolv å detta är den minste
(talas:) Hur gammal är den minste?
Pojken han är tre vecker på lorda
(talas:) Vad heter pojken?
Pojken heter Agust å de ä la vackert
(talas:) Adjö då, mor Britta!
Ajö, ajö, ajö herr magistern
/:De va väl han gick, så pojken min feck söva
- Vyssela, vyssela, vyssela vej -:/
/Efter Elsa Lang, Bokenäs, Bohuslän/
BYSSAN LULL
/:Byssan lull, koka gryta full,
där kommer tre sultne måvar:/
Den ene va halt, den andre va skack,
den tredje var surbent i låra
/Från Tjörn, Bohuslän/
SKATAN SATT PÅ LAGÅRDSTAK
Skada satt på lagårdstak, sjongde så fule viser:
"Om inte barna ä snälle i da, så ska de få smage på riset"
"Snälle mi skada, sjong inte så!
Barna, de ä nog snälle ändå
De ska väl mi skada få höra"
/Vaggisa efter Rut Andersson, Bokenäs, Bohuslän/
TULLERI RULL eller DEN ONDSINTA KÄRRINGEN
Tulleri rull, tulleri rull, kärringa gjorde en pôse full
La i e vrå, strödde på, geck te prosten, sa ifrå
var den store rugga lå
Prosten tog si store bog, sätte sej te å läsa
Kärringa tog sin knaggete käpp, å slo han rätt åver näsa
De ska du ha, ditt gamla as, för du inte lärde barna å läsa
Prosten ud igöm dörra, kärringa etter å spände ham i röva
Prosten tog sin store båd, sejle ud åd havet
Kärringa tog sig baketrauw ä sejla samma väjen
Då de kom ut på Hagefjorn, miste hu sine handskar
Bena app å hôvet ner, kärringa for te danska
Å så fick prosten handskar
/Efter Karin Abrahamsson, Tjörn och Trollhättan/
/rugga=högen, Hagefjorn=Hakefjorden innanför Tjörn/
LÅ LÅ ANTON
Lå, lå Anton, lå, lå mej,
käre Anton svare mej.
å lå, lå
Je har förfall,
je kan'te gå vall,
je går ner på gärdet å harvar
Mjölke korna,
slå i horna
å ge den lilla att dricka
Je har så gjort,
je har så gjort
Hu skriger lige illa
Vinden susar å björka går
å lillan sover i byssan sin
På bryngebärskullar lålar jej
Långt ner i djube dalar
svarar du mej
Å lå, lå mej, å lå, lå
/Efter Martin Martinsson, Orust, Bohuslän/
/byssan=vaggan, bryngebär=hallon/
VALLVISA FRÅN SÖRBYGDEN
Hårre ska'u fare?
Jede bock å dala,
där å gott å jäda,
där fäller enge våda,
där gal gögen,
där gror lögen
där sedder duver på tuver
å spinner på selkete luver
Den lille egon han går
uti änge å slår
Du må'u tro han snurte
Kaja, ho raga
å knotten han drow
å lelle pissekatten, har kurte
/Från Sörbygden vid Bullarensjöarna, Bohuslän/
/hårre=vart, jede, jäda=valla, enge=ingen, egon=ekorren, raga=räfsade, kurte=körde/
AXEL OCH VALBORG eller DE LEKTE GULLTAVEL
1. De lekte gulltavel vi bredan bord
i glädje och lust med alla,
de fruer tvenne med ära stor
Så underlig leken månd' falla
- Men lyckan vänder sig ofta om -
2. De tärningar lupo så ofta omkring,
så snart de sig månde vända
Så gör ock lyckones hjul uti ring,
vars lopp man näpplig kan känna
- Men lyckan vänder sig ofta om -
3. På golvet gångar det barn så fint,
med äpple och päron månd' leka
I salen Herr Axel Tordsson kom in,
han tänkte till Rom att resa
- Men lyckan vänder sig ofta om -
4. På armen tog han den lilla brud,
klappade henne på vitan kind:
"Krist give, att du vore vuxen nu,
snart bleve du kärasten min"
5. Herr Axel drager av landet ut,
honom följer tukt och ära
I klostret sattes hans lilla brud,
att hon skulle sömmen lära
6. I klostret mången given är,
både jungfrur och dygdiga kvinnor
Dock ingen så skön som Valborg kär,
vars like man näpplig finner
7. Bättre är det ej vara född
än städse i sorgen leva,
med ängslan dagelig äta sitt bröd
och aldrig rolighet pröva
8. Gud den förlåte, som orsak är,
att de ej samman må vara,
som hava varannan av hjärtat kär
och älska med tukt och med ära
- Men lyckan vänder sig ofta om -
/Efter Martin Martinsson, Henån, Orust, Bohuslän/
JUNGFRUN SATT I BUREN eller JUNGFRÅN OCH LITEN BÅTSMAN
1. Jungfrun satt i buren och sydde guld på skinn
Fram kom där en båtsman lunkades in
- Där spelade de, där spelade de gulltärning
2. "Och hör du lilla båtsman, vad jag vill säga di:
Har du lust att spela gulltärning med mig?"
3. "Och väl har jag lust att spela gulltärning med dig
men jag har intet guld att sätta upp emot dig"
4. "Å, sätt du upp sin silverspända sko
och däremot så sätter jag min ära och min tro"
5. Den första tärningen på tavelbordet rann
Sköna jungfrun tappte och lilla båtsman vann
6. Den andra tärningen på tavelbordet rann
Sköna jungfrun tappte och lilla båtsman vann
7. Den tredje tärningen på tavelbordet rann
Sköna jungfrun tappte och lilla båtsman vann
8. "Och hör du lilla båtsman, du skyndar dig från mig
En silkesstickad skjorta jag giva skall dig"
9. "En silkesstickad skjorta, den tar jag när jag kan
men jag vill ha den jungfrun, som jag med tärningen vann"
10. "Och hör du lilla båtsman, du skyndar dig från mig
De tre tusen daler jag giva skall dig"
11. " De tre tusen daler, dem tar jag när jag kan
men jag vill ha den jungfrun, som jag med tärningen vann"
12. "Och hör du lilla båtsman, du skyndar dig från mig
Mitt halva fadersrike jag giva skall dig"
13. " Ditt halva fadersrike, det tar jag när jag kan
men jag vill ha den jungfrun, som jag med tärningen vann"
14. Och jungfrun gick åt kammaren och kämmade upp sitt hår
"Gud tröste och Gud bättre mig för giftermål jag får"
15. Och båtsman gick på golvet och lekte med sitt svärt
"Ja, du får bättre giftermål än du nånsin var värd
16. Jag är väl ingen båtsman fast jungfrun synes så
Jag är den yppast kungeson i Engeland månd gå"
17. "Är du den yppast kungeson i Engeland månd gå,
då skall du få min mödom, ja, om jag hade två"
- Där spelade de, där spelade de gulltärning
/Efter skräddaren Carl Olsson, Kville, Bohuslän/
KNUT HÔLING
1. Knut Hôling han tullar sin fä' över bru
- I blåsen i horn, förgyllande lur -
Femton piger det har han i tro
- För den udländske Hôlingen -
2. Knut Hôling han tullar sin fä uti äng,
Femton piger de bädda hans säng.
3. Det talet gick så högt uti ros,
att konungen kom det talet att tro
4. Konungen sade till svennerne så:
"I beden Knud Hôling införe mig gå,
5. Knud Hôling in genom dörren steg,
och konungen honom med ögonen neg
6. "Hör du, Knud Hôling, vad jag säger dig:
"Hur många stolts jungfrur har du för dig?"
7. "Och om jag det vet eller minnes nog,
så är det väl sju på det sjunde tjog"
8. Och konungen gjorde ett kors för sig:
"Så många det hade jag aldrig för mig.
9. "Kungen behöver ej kors för sig,
ty drottningen är uti råd med mig"
10. "Och hör du, min drottning, vvad jag säger dig:
"Här står nu Knud Hôling och klagar på dig"
11. "Står nu Knud Hôling och klagar på mig,
så skamliga månde han ljuga på mig"
12. Han skar av hennes kläder allt jämnt efter knä:
"Förr var du en drottning, gå ock nu vall med fä!"
13. Knud Hôling tog drottningen uti sitt knä
Han gav henne riket och fästningen med
14. Knud Hôling tog drottningen uti sin famn,
- I blåsen i horn, förgyllande lur -
gav henne gullkrona och drottningenamn
- För den udländske Hôlingen -
/Efter Martin Martinsson, Henån, Orust, Bohuslän/
SJUSTIARN
/:En två å tre fyr å fem å sex å sju,
sju sex fem fyra tre två å en:/
/:Den låter bra, den ska vi ta,
den ska vi dansa te messommerda:/
Kaffe å brännvin å toddyar å te,
töser å pôjkar ska också vara me'
/:Den låter bra, den ska vi ta,
den ska vi dansa te messommerda:/
/Efter Julia Olsson, Kungsviken, Orust, Bohuslän/
GETEN SOM JAG GAV DIG
Bocken som du gav mej, den har jag
Får jag någon annan, så tar jag
Getter å lamm giver jag dej
Säj, säj, säj, vill du ha mej?
Ta dej en get!
Geten som jag gav dej, den har du
Får du någon annan, så tar du
Geten den giver jag dej
Säj att du fick den av mej
Ta dej en bock!
/Efter Olaus Olsson, Bräcke, Valla, Tjörn, Bohuslän/
FÅR JAG LO SÅ FÅR JAG KO
Å får ja lo, så får ja ko,
så får jag allti det som fattas
Å blir ja inte gift i år,
så är det ingenting som hastar
För hia hå, låt dansen gå,
skär av kvisten, låt stammen stå!
För ä'nte du den samme vän som fågelen,
som sjunger visan uti lunden?
/Efter Olaus Olsson, Bräcke, Valla, Tjörn, Bohuslän/
PER PÅ LIA HAN FRIAR TILL DIG
/:Per på Lia, han friar te dej,
å honom skall du taga:/
Han haver oxar, han haver kor,
han haver getter, han haver får,
allt vad du månde äga
/:Å sen så tar du gubbens pengaskrin
å gör dej kalas på öl och brännevin,
så glädjen står högt i taket:/
/Efter Britt-Marie Karlsson, Stocken, Orust, Bohuslän/
Senast ändrad 2015-06-17